Baggrund
Læsetid: 4 min.

Internationale studerende snydes for transportrabat

Mens danske studerende får rabat på transporten i Norge og Sverige, får udlændinge ikke en krone i Danmark. Kritisk, hvis vi skal holde på den kvalificerede arbejdskraft, mener forsker
Den svenske RUC-studerende Nina Raundahl i sit hjem i København.

Den svenske RUC-studerende Nina Raundahl i sit hjem i København.

Indland
20. august 2012

Hvis man kommer fra udlandet og har besluttet sig for at tage sin videregående uddannelse i Danmark, kan det blive dyrt. Bor man i København og læser på Roskilde Universitet (RUC), koster det 1.005 kroner for et månedskort til toget. Det svarer til over 50.000 kroner for en 5-årig kandidatuddannelse. For danskere er prisen næsten det halve, fordi staten betaler alle transportudgifter over 600 kroner. Det er ifølge Danske Studerendes Fællesråd problematisk, at det kun er danskerne, der kan få rabat.

»Er du studerende, så er du studerende. Det er uretfærdigt og klart diskrimination. Vi har et ønske om at tage godt imod de udenlandske studerende, men man får ikke oplevet ret meget, når man ikke har råd til at bevæge sig uden for sit kollegieværelse,« siger formand Torben Holm.

Svenske Nina Raundahl, der læser Miljøplanlægning på Roskilde Universitet (RUC), har regnet ud, at hendes samlede udgifter til transport i alt er løbet op i cirka 27 månedskort og 36 klippekort, hvilket svarer til 43.335 kroner.

»Jeg føler mig virkelig uretfærdigt behandlet nu, hvor jeg har arbejdet og betalt skat i otte år til det danske samfund. Jeg har købt en lejlighed sammen med min kæreste og har tænkt mig at blive her,« siger hun.

Udlændinge er en gevinst

Uddannelsesministeriet har et erklæret mål om at tiltrække kvalificeret arbejdskraft og skærpe vores konkurrenceevne, og som led i den plan skal Danmark fastholde flere af de 18.000 internationale studerende, der ifølge Danmarks Statistik studerer på en videregående uddannelse i Danmark.

»Det har vist sig at være en rigtig god forretning for Danmark, at studerende bliver her efter uddannelsen og arbejder. Det er derfor oplagt, at Uddannelsesministeriet undersøger, om transportrabat kan være med til at tiltrække endnu mere kvalificeret arbejdskraft,« siger forskningspolitisk chef i Dansk Industri, Charlotte Rønhof.

Ifølge styrelsen for International Uddannelse bliver 39 procent af de udenlandske studerende i dag i Danmark efter endt uddannelse. Hvis Danmark ønsker at tiltrække flere højtuddannede udlændinge, kan det være en god idé at give dem de samme vilkår som danske studerende, mener Frederik Thuesen, der forsker i beskæftigelse og integration ved Det Nationale Forskningscenter for Velfærd.

»Hvis vi vil fastholde dem på sigt, skal de føle sig lige så velkomne i landet som de danske studerende. Derfor er det helt klart et dårligt signal at forskelsbehandle de internationale studerende i forhold til de danske. Det er klart diskriminerende,« siger Frederik Thuesen.

I Norge og Sverige kan udenlandske studerende godt få rabat på transport, hvis blot de kan fremvise studiekort. I Danmark er det forbeholdt studerende på dansk SU, hvilket man som udlænding kun kan få, hvis man enten har boet i landet i mindst 5 år, har arbejdet mindst 30 timer ugentligt i 2 år eller kan dokumentere, at man er kommet som arbejdstager og har studiet som sidebeskæftigelse. Den største gruppe, der bliver ramt, er de 4.300 nordmænd og svenskere, som læser på en videregående uddannelse i Danmark, og ikke har en nær så god SU-ordning som danskerne. Magnus Snipsøyr, der er formand for den norske studenterforening (ANSA), fortæller, at mange af de norske studerende i Danmark bliver oprørte og overraskede over, at de ikke kan få rabat på transport.

»De kunne slet ikke forestille sig, at der ikke ville være studierabat, og vi får mange henvendelser om det. For os nordmænd er SU’en kun 3.000 om måneden, og den økonomiske situation bliver ikke bedre af, at vi skal betale fuld pris,« siger han.

Politisk modvilje

Hos politikerne er der ikke udsigt et flertal, der kan hjælpe de udenlandske studerende. Hverken V, K, S eller SF vil ændre på de nuværende regler. Hos Liberal Alliance lægger man dog vægt på, at der skal være lige vilkår for alle:

»De udenlandske studerede skal selvfølgelig sidestilles med de danske studerede. Vi skal ikke diskriminere. Når vi først har givet muligheden for at læse her, så skal de udenlandske studerende også have rabat,« siger forskningsordfører Mette Bock.

Uddannelsesminister Morten Østergaard (R) mener ikke, at det spiller en afgørende rolle, når de udenlandske skal beslutte sig for, om de vil blive i Danmark efter uddannelsen:

»Jeg kan forstå argumentet og princippet i, at de internationale studerende også vil have transporttilskud. Problemet er, at det vil være en massiv omlægning af administrationen at fjerne rabatsystemet fra SU’en og lægge det et andet sted. Det er for meget at forlange at lægge hele systemet om af den grund,« siger Morten Østergaard.

Det argument køber Enhedslisten ikke:

»Vi har allerede mange andre rabatordninger for transport, så jeg foreslår, at vi slår administrationen sammen med dem. Udenlandske studerede skal selvfølgelig have de samme vilkår som de danske, og det er helt hul i hovedet, at de ikke kan få det,« siger forskningsordfører Rosa Lund.

Nina Raundahl, der er født og opvokset i Sydsverige, forstår ikke de danske politikeres ræsonnement.

»Jeg er jo billig. Det er præcis sådan nogle som mig, man egentlig gerne vil have. Jeg har været gratis for Danmark i sygehusvæsen og skole, indtil jeg kom hertil,« siger hun og fortsætter:

»Vi må godt være her, men vi er ikke rigtig velkomne, og det er underligt, når man kan tjene penge på at fastholde udenlandske studerende.«

Følg disse emner på mail

Vores abonnenter kalder os kritisk,
seriøs og troværdig.

Få ubegrænset adgang med et digitalt abonnement.
Prøv en måned gratis.

Prøv nu

Er du abonnent? Log ind her

Rolf Eric Anithason

Ja, moral är bra, dubbel moral är dubbelt så bra, så är Danmark mången gång.

Men för alla er, som inte orkar vänta på att myndigheterna sluta ignorera att de diskriminerar (detta är inget nytt för dem) och behöver ett omkostnadsloft medan myndigheten själva inser att man behöver inte göra det som komplicerat. Så kan du ta dig till Helsingborg och köp ett Øresundskort student (detta kan alla studenter göra oavsett medborgarskap (också du som inte har några SU-klipp kvar) och bostad men med studieplats i Danmark, region Skåne betalar gillet) för alla zoner i Movia H samt Helsingborg med färjeförbindelse av Skånetrafiken.

Detta kort kostar cirka de samma som för 7 zoner vuxen i Movia H, men gäller för alla zoner. Det tar dock 3 timmar retur från Nørreport till Helsingborg, om man bara tar upp för att köpa biljett, men man kan köpa längre period än 30 dagar, samtidigt kan man använda möjligheten till att handla billiga matvaror. Köp biljett i Skånetrafikens automat vid Lufthavn eller Hovedbanegården, så får du refunderat biljetten när du har köpt Øresundskortet med giltighet samma dag om du ber om det.

Det ger dig i alla fall alla zoner och ett övre loft på dina reseutgifter.

Köpenhamnare och media klagar på att så många "svenskar" kommer och tar "danskarnas" studieplatser för att sen lämna landet, speciellt medicinstudiet.

För det första, Øresund har varit Europas 3. största biotech intensivaste region efter London och Paris! Astra Zenica lämnade regionen, därefter vet jag inte var i rankningen vi står. Självklart ska Lund och Köpenhamn fortsätta att satsa på denna vetenskap, och för att vara ledande inom detta område är nationalitet icke relevant och utbildning en förutsättning!

För det andra, i Norden betalar varje gästland pengar till värdlandet för de studieplatser deras medborgare med studiestöd från hemlandet tar - kan argumenteras att det är en symbolisk summa i sammanhanget, men media får det att låta som svenskarna bara kommer och roffar åt sig.

För det tredje, efter 5 års studier, och man från punkt till annan särbehandlas rent av riskeras att utvisas (bara Danmark i Norden som utvisar nordbor), även fast nordiska avtal hänvisar till likabehandling helt tillbaka sedan 1950-talet, så är det kanske inte så konstigt att man tycker att de 5 åren var nog och tar sig vidare för att finna en karriär på en annan plats.

För det fjärde är det riktigt frustrerande att leva sitt liv i Danmark som skandinav, då dagen befolknings danskkunskaper är så ringa att den rikedom skandinaviskan bär på, genom alla sina dialekter, helt enkelt inte är känt för genomsnittsdansken. Det är ett hån var gång man bemöts med engelska av en dansk, det är alltså inte jag som har svårt att förstå, det är dansken, eller bemöts med kommentarer på när man försöker att tillpassa sin danska, som svensk och norsk i princip är, så det ska låta mer som Köpenhamnska.. detta upplever även Bornholmare och Jyllänningar. Läs 1800- och 1900-tals dansk litteratur, Karen Blixen, Herman Bang med flera och läs de populära svenska krimis på svenska för guds skull, det är nästan gratis att köpa i Skåne! Sverige och Danmark har mycket att lära på denna front, men ser ingen bättring i horisonten dessvärre.

Jag är enig med politikerna, att det är kanske inte huruvida man har betalt mer för sina transportkostnader under sin studietid som avgör om studenten stannar eller ej efter studietiden. Utan det alla dessa små särbehandlingar tillsammans som gör att man kanske har tappat geisten att fortsätta sin karriär i landet och utsikten att fortsätta med detta är ingen fröjd.

För övrigt är en dansk universitetsgrad inte alltid lika omsättningsbar i övriga Norden, jag är själv igång med att få mitt BA-projekt erkänd i Lund, Lund kräver att jag ska skriva ett nytt på grund av att Köpenhamn gav mig 12 ETCS medan resten av Europa ger 15 ECTS för detta moment. Min överklagan ligger på ministeriets bord i Köpenhamn efter den har blivit avvisad av Stockholm, alla säger att det är utsiktslöst även fast artikel 5 i nordiska avtal för högre studier hävdar de motsatta.

Vackra ord på papper, det kan politiker allt ordna, sen ta de hem och gör som de passar dem, eller så att de åtminstone kan bli omvald, och vi alla vet, i en demokrati, så är det inte minoriteter som kan omvälja en politiker.

Kalla mig naiv, men jag tror fortsatt på att vi en dag fattar vår björntjänst vi gör mot oss själva på alla fronter - länge leve Nordenländerna!